På söndag är det dags för FN:s årliga klimattoppmöte (COP) som i år går under akronymen COP26. Årets möte sker i Glasgow och kraven på länderna är höga. FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, har kallat årets klimattoppmöte avgörande, eftersom världen är långt ifrån att hålla sig inom Parisavtalets ramar.
Samtidigt blir klimatförändringens nuvarande effekter allt tydligare, både över och under ytan. Glaciärerna smälter, samtidigt som haven blir varmare och surare. Så hur kommer man hantera haven, som täcker två tredjedelar av vår planet, under COP26?
På länk från Saudiarabien får vi tag på Carlos Duarte, en forskare i marinbiologi och oceanografi på King Abdullah University i Saudiarabien. Duarte ska själv till Glasgow nästa vecka för att, som han säger, “medverka i paneldebatter, men även fungera som rådgivare till nationer på plats”. Däremot tror inte Duarte att ländernas nationella utsläppsmål kommer skärpas i enlighet med Parisavtalet.
– Efter att FN har gjort genomgångar över ländernas egna utsläppsmål så går världen fortfarande mot en 2,7 graders uppvärmning. Jag ser eventuellt en möjlighet att det nu kanske kommer minska till 2,3 – 2,4, säger han.
Utsläppen måste minska med 7,6 procent per år
Men Duarte verkar inte särskilt orolig, utan menar att utsläppsminskningarna är en process som tar tid.
– Det finns inget i Parisavtalet som säger att vi måste ha nått målet inom 4-6 år. Den enda hållpunkten är att vi ska vara klimatneutrala till 2050.
Däremot så blir det svårare att nå 1,5 gradersmålet för varje dag som passerar. Om vi vill nå Parisavtalets mål behöver utsläppen minska med 7.6 procent varje år.
– Jag tycker inte man ska bli desperat. Jag vet inte hur det var i Sverige förra året, men sen april 2020 så var det 4.6 miljarder människor som fick gå in i karantän. I en del länder behöver man fortfarande vara i karantän. Att så många människor satt hemma, i flera månader, ledde bara till en sju procentig minskning av utsläppen, vilket jag tycker ger oss tydlig indikation på vad det innebär att minska våra utsläpp.
Däremot understryker Carlos Duarte att det är viktigt att världens länder till slut når Parisavtalets mål och att de i sina åtaganden balanserar att både skydda kolsänkor, som skog och hav, samtidigt som de minskar sina utsläpp. Men han tvivlar på att haven kommer ta särskilt stor plats på under mötet i Glasgow, trots att FN själva har utsett 2020-2030 till havets årtionde.
– Det har skett framsteg de senaste åren, och det är att man har insett att haven kan vara en del av lösningen på klimatkrisen. Men när de flesta av oss tänker på klimatkrisen så tänker vi bara på utsläppen från växthusgasutsläpp, men vi vet inte om att 38 procent av utsläppen också kommer från att vi har förstört ekosystemen. Därför borde vi också fokusera på att 38 procent av lösningen på problemet också ska komma från att vi återställer ekosystemen.
FN har gjort misstaget att dela upp problem i olika fack
Att återställa ekosystem och att ta beslut för att skydda natur eller biologisk mångfald är ingenting som avhandlas inom klimattoppmötet. Det tas istället upp på andra möten, bland annat på mötet om biologisk mångfald (CBD) som sker i april nästa år. Att den biologiska mångfalden till stor del bortses från under klimatmötet är något Duarte ser som ett problem.
– Ett av FN:s stora misstag är att isolera ämnen i olika fack. Och nu måste vi titta på kopplingen mellan de här problemen. Inte någonstans i Parisavtalet står det att man måste ta hänsyn till biologisk mångfald i sina mål, utan det avhandlas på andra möten vid ett senare tillfälle.
Men Duarte vill gärna belysa att samarbetet mellan de olika grupperna inom FN blir bättre. Han tar bland annat upp att han var en av författarna till en rapport som släpptes tidigare i år, som FN:s klimatpanel (IPCC) och panelen för biologisk mångfald (IPBES) skrev ihop.
– Det var den första i sitt slag. Någonsin.
En fråga som påverkar klimatet i hög grad, men som skett utanför klimattoppmötet är huruvida 30 procent av världshaven kan skyddas till 2030, i enlighet med målen för biologisk mångfald. Det var en process som skulle avslutas under 2020, men som även den fick skjutas på till framtiden. Det är nog inte en fråga som kommer lösas under årets klimattoppmöte menar Carlos Duarte, eftersom haven mer ses som ett ekosystem och faller under kategorin biologisk mångfald. Därför kommer frågan om havsskydd fortsätta hanteras i separata möten.
– Världshaven är inte en medlemsstat i FN. De är inte en nation, de är snarare avsaknaden av en nation. Sen det romerska riket har man kallat havet “terra nullius”, vilket innebär att havet är ingenmansland. Och det har fortsatt att behandlas så.
Den svenska miljöjuristen vill att hela världshavet skyddas
Lena Gipperth är miljöjurist och är föreståndare för Centrum för hav och samhälle på Göteborgs universitet. Hon anser att allt internationellt vatten bör skyddas.
– Det bör vara presumtionen, för att sen ta bort skyddet eller tillåta viss hantering om man kan visa att det finns särskilda behov och utan allvarliga konsekvenser.
Hon menar nämligen att om bara 30 procent av havet skyddas, så finns det risk att resterande 70 procent exploateras hårdare. Problemet, menar hon, ligger i hur det oskyddade hav hanteras.
– Det finns ingen anledning till att man inte ska skydda områdena. Men nackdelen är att det då kan det bli mycket tryck i havet utanför dem.
Carlos Duarte håller med om Lena Gipperths förslag.
– Att skapa naturreservat är en del av lösningen. Men det finns också annat vi behöver fokusera på, exempelvis hur vi skyddar arter. En val bryr sig inte om du skyddar 30 procent av havet, en dag tar den sig utanför naturreservatet och kan då bli påkörd av ett fartyg, säger han.
“Vi ska inte ha mer olja”
När världens länder diskuterar omställning, så är grön teknik ett ämne som ofta återkommer. Där är trycket på metaller och mineraler väldigt högt, och flera outnyttjade mineral- och metalltillgångar finns på den orörda havsbotten.
Däremot har få forskare fått möjlighet att undersöka dessa områden, och ingrepp i dessa ekosystem skulle kunna orsaka stora skador på ekosystemet. Både Gipperth och Duarte förstår behovet av mineraler och metaller, men är båda två emot att man påbörjar gruvdrift till havs.
Gipperth tar även upp behovet att av stoppa utvinning av fossila bränslen till havs.
– Vi behöver stänga oljeutvinningen och inte öppna fler oljefält. Särskilt i Arktis med dess känsliga ekosystem. Det verkar ses som ett omöjligt politiskt krav, men det är helt självklart att det behöver ske. Vi ska inte ha mer olja, säger hon.
Men att länderna skriver under ett avtal som helt skulle stoppa utvinningen av fossila bränslen, ser inte Lena Gipperth som särskilt troligt.
“Havet är lösningen på hela klimatfrågan” – men minst finansierat av alla hållbarhetsmål
Hon hoppas därför att Per Bolund, Sveriges klimat och miljöminister, använder sin tid på mötet för att se till att EU vidhåller sina åtaganden, men också trycker på för vikten av att skydda 30 procent av havet till 2030.
– Havet är lösningen på hela klimatfrågan, kan man säga. Får vi inte med den, då har vi tappat möjligheten att hantera klimatfrågan, säger hon.
Att skydda haven är ett av FN:s globala hållbarhetsmål. Det är också det minst finansierade, påpekar miljöjuristen.
– Vi behöver driva på finansieringen av att skydda marina miljöer, särskilt i fattiga områden. Särskilt viktigt är det att vi skyddar sjögräs, mangrove, våtmarker i kustzoner som binder kol. Varje år förloras sju procent av sjögräsytan i världen. Studier visar att sjögräsängar lagrar kol 35 gånger snabbare än tropiska regnskogar och 40 gånger snabbare än skogar generellt. I Sverige bör också alla grunda vikar skyddas.
Att situationen för haven är brådskande är det få som har missat. Men Carlos Duarte menar att vi måste satsa på flera lösningar. Och dessa lösningar behöver präglas av hopp.
– “Fesinta Lente” är ett citat som bland annat den romerska kejsaren Augustus använde. Det betyder att “skynda långsamt” och det passar bra när vi pratar om klimatkrisen. Du måste skynda långsamt när du inte har råd att göra ett misstag. Hysteri och kaos hjälper inte till.
“Då kan vi lika gärna sätta på motorn och stänga dörren”
Duarte ser att det största hotet mot haven är att människan ger upp.
– Det finns många deprimerande framtidsscenarier, och att chocka allmänheten med mörka bilder av framtiden har vi testat i 30 år nu, och det har inte fungerat särskilt bra.
Duarte nämner att det har gjorts studier på ungdomar, där många säger att de lider av klimatångest och inte ser någon ljus framtid. Även om det är viktigt att känna till konsekvenserna av klimatkrisen, så vill Duarte att man nu skiftar fokus från problemet till lösningarna.
– Ger vi upp, då kan vi lika gärna gå in i garaget, sätta på motorn och stänga dörren. Men en sådan attityd tar vi oss ingenstans, utan nu är det dags att kavla upp ärmarna.
