Val- och fiskbajs kan minska den globala uppvärmningen

Att haven lagrar koldioxid och värme är något som uppmärksammats mer och mer de senaste åren. Idag uppskattar forskare att haven tar upp 26 procent av koldioxiden vi släpper ut, och havens förmåga att binda kol har av forskare beskrivits som en viktig komponent för att stoppa den globala uppvärmningen. Nu har det visat sig att även fiskbajs spelar en viktig roll.

Enligt en ny studie publicerad i Science Advances så innehåller nämligen fiskars bajs en hög koncentration av näringsämnen, men också mycket kol. Daniele Bianchi från University of California är en av författarna:  

– Forskningen har historiskt haft en tendens att endast fokusera på mikroorganismers förmåga att binda koldioxid och producera syre, men vi har inte fokuserat lika mycket på större organismers förmåga att ta upp kol. Vi visste sen tidigare att fiskars bajs faktiskt innehåller höga koncentrationer av kol.

Därför bestämde sig forskarna för att undersöka det här närmare och se hur mycket kol som faktiskt lagras, globalt, hos de kommersiella fiskarterna.

– Vi vet ungefär hur mycket fiskarna bajsar, hur mycket kol det innehåller och även hur snabbt avföringen når botten. Mot den här bakgrunden ville vi därför undersöka hur stor påverkan det kommersiella fisket har på kollagringen i havet. 

900 miljoner ton kol lagras varje år i fiskbajset  

Hur pass bra fiskbajset är på att lagra kol beror dels på hur djupt fisken simmar, men också på hur “fast” själva avföringen är. 

– Ju snabbare den organiska materian sjunker och når botten, desto bättre. För man vill inte att fekalierna ska hinna lösas upp i vattnet och konsumeras av exempelvis maneter eller bakterier. För når bajset botten, då kan det lagras där i århundranden. 

Genom att använda sig av statistik från bland annat FN:s livsmedelsorgan (FAO) så räknade forskarna ut att fiskarnas fekalier lagrar 900 miljoner ton kol varje år. Sen det kommersiella fisket startade har fiskbestånden i världens hav minskat med 50 procent, vilket innebär att mängden kol som lagras på havets botten också har minskat.

– Det är viktigt att veta att allt fiske kommer ha sin påverkan på biomassan på ett eller annat sätt, och jag är inte den som kalkylerar kostnaden eller nyttan från fisket. Men jag skulle säga att vår studie belyser hur viktigt det är att också tänka på de ekosystemtjänster livet i havet ger oss. 

Daniele Bianchi är också noga med att påpeka att det finns vissa fallgropar i studien, som han önskar att framtida forskning undersöker närmare. Exempelvis så är många av de kommersiella fiskarna också rovfiskar, som äter andra fiskar.

– Det vi inte har räknat på är vad som händer med fiskarna lägre ner i näringskedjan. Kompenserar de mindre fiskarna för kolupptagningen på något sätt? Det vet vi inte idag. 

Även valars avföring är viktig för havet 

Tro det eller ej, men den här bajsstudien är inte den första i sitt slag. 2019 visade en studie att även valars avföring påverkar havets ekosystem.

– Det som gör valens fekalier intressant är mängden näringsämnen som finns där. Valar färdas väldigt långa sträckor och under den här resan hinner de ta upp näringsämnen från en mängd platser. 

Bianchi tar upp Sydpolen som ett exempel där valars avföring kan spela en avgörande roll i ekosystemet. Men då ska valarna, till skillnad från fiskarna, uträtta sina behov vid ytan. 

– I Antarktis är exempelvis mängden järn vid vattenytan väldigt låg. Men om en val då har ätit på ett djup där dessa näringsämnen finns, eller tagit med sig det från ett annat hav, så kan den avföringen strössla lite järn i ett ekosystem som annars inte hade haft det. Och det i sin tur ger en ökad produktion av fytoplankton, alltså alger.

Ju mer alger som finns, desto mer mat finns det för kräftdjur och krill, som många fiskar i sin tur tycker om att äta.

Mängden fisk påverkar havens kemiska sammansättning 

För oceanografen ger de två studierna en överblick över det marina ekosystems gråskala. 

–  Om du vill lagra så mycket koldioxid som möjligt, då hade du velat att alla djur åker ner till havsbotten för att göra sig av med sin mat. Men hade det varit så, så hade vi förlorat en stor mängd näringsämnena på ytan, och dem vet vi ju att ekosystemet behöver för att fungera. Så det är komplext, men det är också det som är skönheten i biokemi.

Daniele Bianchi säger att han och hans kollegor under forskningen insåg att det finns väldigt detaljerade studier om specifika fisksorter, men att den övergripande forskningen om fisk är väldigt låg. 

– För mig är det tydligt att vi behöver en bättre förståelse för hur vårt fiske påverkar havens kemiska sammansättning. Nu förstår vi kanske på ett nytt sätt att det kan vara en fördel för människan att ha en viss mängd fisk kvar i havet. Jag hoppas därför att flera forskare undersöker det här så att vi en dag kan ha det i åtanke när vi tar beslut om hur vi hanterar våra ekosystem.