Upptäckten: 5 000 havsdjur ingen visste fanns
Det pågår en skattjakt i djuphavet. Men bland de sällsynta mineralerna på botten har forskare också upptäckt omkring 5 000 helt nya arter av havsdjur.
Världen löper i kapp för att lägga vantarna på mineraler och metaller som ska användas i den gröna omställningens batterier, elbilar och vindturbiner. Blickarna vänds allt oftare ner i djuphaven – bland annat mot en plats mellan Hawaii och Mexiko.
Där, i ett område på Stilla havets botten på mellan 3 500 och 5 500 meters djup, finns vidsträckta fält av potatisliknande stenar som innehåller nickel, koppar, mangan och kobolt. Den så kallade Clarion-Clipperton-zonen (CCZ) är ungefär dubbelt så stor som Indien och stormakter och storföretag har redan fått rätt att börja prospektera för storskalig brytning av botten.
Nya arter
För att bättre förstå vad som kan vara i fara när brytningen väl startar har biologer sammanställt alla artregister från tidigare expeditioner till regionen. Det handlar om 5 578 arter i Clarion-Clipperton-zonen, varav 88-92 procent uppskattas vara helt nya för vetenskapen, enligt studien som har publicerats i tidskriften Current Biology.
-Vi delar vår planet med en fantastisk biologisk mångfald, och vi har ett ansvar att förstå den och skydda den, säger Muriel Rabone, djuphavsekolog vid Natural History Museum i London, i en kommentar.
Det är inte ovanligt att det upptäcks nya djur och organismer i djupen, långt längre ned än solljuset når. Det är ett komplicerat område att utforska, vilket är anledning till att människan sägs veta mer om månen än om djuphaven.
Farkoster och lådor
För att undersöka djurvärlden långt under ytan använder sig forskare av olika tekniker, däribland fjärrstyrda farkoster som kan ta sig fram på botten men också enklare lösningar som lådor som skickas ner i havet.
Muriel Rabone och hennes medförfattare analyserade över 100 000 noteringar om varelser som har påträffats under åratal av expeditioner i CCZ och upptäckte att de vanligaste typerna av djur i området är leddjur, maskar, tagghudingar och svampar.
-Det finns anmärkningsvärda arter där nere. Vissa av svamparna ser ut som klassiska badsvampar och några ser ut som vaser. De är så vackra, säger Rabone och fortsätter:
“En av mina favoriter är glassvamparna. De har en liten ryggrad och under mikroskopet ser de ut som små ljuskronor eller små skulpturer.”
Mer kunskap
Forskarna hoppas att det kommer att göras mer studier av den biologiska mångfalden i området framöver, för att bättre förstå vad som kan stå på spel i samband med utvinningen av djuphavsmineraler. Det finns fortfarande stora frågetecken kring hur miljön kan komma att påverkas.
För närvarande pågår ingen kommersiell utvinning i CCZ. Miljöorganisationer och gruvchefer väntar på att den FN-stadgade havsbottenmyndigheten ISA ska utfärda regler kring undervattensbrytning.
Världshaven är indelade i fem ekologiska zoner, baserat på djup och temperatur.
Den översta zonen, epipelagialen, sträcker sig från ytan ner till 200 meters djup. Där finns tillräckligt med solljus för fotosyntetiserande organismer.
Därefter följer mesopelagialen som ligger mellan 200 och 1 000 meters djup. I den zonen försvinner successivt allt ljus och den kallas därför även skymningszonen.
Den tredje zonen är den batypelagiska, som sträcker sig ner till 4 000 meters djup. Hit når inget solljus och här börjar det egentliga djuphavet.
Härnäst följer den abyssala regionen som sträcker sig ända ner till 6 000 meters djup. Temperaturen är lägre än fyra plusgrader. Djuren är högt specialiserade.
Allra längst ner finns den hadala regionen. Den omfattar i huvudsak djuphavsgravarna där vattentrycket är extremt högt. Ändå finns här en lång rad djurarter.
Källor: NE, Smithsonian
Liknande artiklar
