Unik sömnlösning- Drömmande dyk mot botten

23 maj, 2023

Är du omgiven av rovdjur är det farligt att sova, men sjöelefanterna har funnit sin egen fascinerande lösning.

De dyker neråt mot säkrare djup, tillåter sig att släppa kontrollen en liten stund – och singlar sovande i en drömmig spiral ner mot botten.

Sovande sjöelefanter på stranden vid Año Nuevo i Kalifornien. Foto: Jessica Kendall-Bar/University of California, Santa Cruz/TT

Sjöelefanters sömn har länge varit en gåta för forskarna. Under parningssäsongen kan de sova mer än tio timmar per dygn på stranden – men hur gör de när de är långt ute till havs för att söka föda, ibland uppåt åtta månader i ett sträck?

Nu visar ny forskning att den nordliga sjöelefanten under dessa perioder kan pressa ner sovandet till bara cirka två timmar per dygn. Det är lika lite som den landbaserade afrikanska elefanten, som hittills varit däggdjurens världsrekordinnehavare i forskardokumenterat litet sömnbehov.

Men sjöelefanter kan inte hålla andan två timmar i sträck, så i stället tar de sig upprepade kortare tupplurar under halvtimmeslånga dykningar. När syret börjar ta slut skjuter de snabbt fart upp mot havsytan igen.

-Sjöelefanterna är ovanliga genom att de kan skifta mellan att sova mycket när de är på land, mer än tio timmar om dagen, och två timmar eller mindre när de är ute till havs, säger forskaren Jessica Kendall-Bar i ett pressutskick.

Nordliga sjöelefanter kan spendera sju till åtta månader på jakt efter föda i norra Stilla havet, tusentals mil från land. Nu har forskare tagit reda på hur och var de sover när de är på öppet hav. Grafik: Anna-Lena Lindqvist/TT

“Farligt att sova”

Varken människor eller djur fungerar utan sömn, men det måste ske under säkra former. Varje art har hittat sin lösning.

Björnar drar sig tillbaka i iden i månader, igelkottar går i nära-döden-liknande vinterdvala i lövhögar och hästar sover på stående fot.

-Förlorar man kontrollen över omgivningen så är det ju farligt att sova i vissa situationer, som att för en människa somna vid ratten när man kör bil, säger Anders Hedenström, professor i teoretisk ekologi.

Valar och delfiner löser problemet genom att sova med en hjärnhalva i taget, vilket gör det möjligt att ständigt hålla ett öga öppet och ha koll på omgivningen.

Vissa fågelarter passar på att sova på höga höjder under glidflygning, medan andra fågelarter kan tvinga sig till vakenhet flera dygn i sträck när de flyttar – men sedan sova desto mer när de är framme. Ett exempel är myrspoven som flyger nonstop mellan Alaska och Nya Zeeland, en färd som tar åtta dygn.

-Man ser att när flyttfåglar anländer efter så lång flygning är det första de gör att ställa sig och sova, snarare än att äta, berättar Anders Hedenström.

I sjöelefanternas fall gäller det att under långfärderna ute på havet inte tappa kontrollen över synen eller andra sinnesorgan nära havsytan, för då riskerar de att bli attackerade av vithajar eller späckhuggare.

En grupp vilande sjöelefanter och deras kutar på Drakes Beach i nationalparken Point Reyes i Kalifornien i USA. Foto: Eric Risberg/AP/TT

Kartlägga sovlandskapet

Jessica Kendall-Bar och hennes kollegor vid University of California i San Diego satte på 13 unga sjöelefanthonor utrustning som liknar den som används i sömnlaboratorier och dessutom annan apparatur för att följa deras rörelsemönster när de simmade över Montereybukten.

Under denna förhållandevis korta tur registrerades totalt 104 dykningar ner mot botten då sjöelefanterna sov. Datan kunde sedan kombineras med tidigare insamlade uppgifter om 334 vuxna sjöelefanters rörelsemönster långt ute till havs och nyligen presenterades resultatet i den vetenskapliga tidskriften Science.

Sov gott. Vilande sjöelefanter, fotograferade i nationalparken i Point Reys i kalifornien i USA. Foto: John Burgess/AP/TT

En av poängerna med att kartlägga sömnmönster hos marina däggdjur är att det ger större insikt i hur de kan skyddas. Forskarna bakom studien har velat kartlägga det de kallar sjöelefanternas sovlandskap.

Vanligtvis försöker man skydda de områden som djur söker sig till för att hitta föda, men kanske är platserna där de sover lika viktiga, konstaterar Jessica Kendall-Bar, som nu ska använda samma metoder för att undersöka fler arter.

Sjöelefanter ingår i släktet öronlösa sälar och det finns två arter, den nordliga och den sydliga.

Den nordliga sjöelefanten (Mirounga angustirostris) finns vid Nordamerikas västkust vid Kalifornien i USA och Baja California i Mexiko.

Den sydliga sjöelefanten (Mirounga leonina) finns vid sub-Antarktis och Antarktis. Den sydliga sjöelefanten är den största sälarten.

Sjöelefanten har fått sitt namn på grund av hanens snabelliknande, förlängda nos.

De har också långa hörntänder, som används i strider mot rivaler.

Honorna får en unge per säsong. När parningssäsongen är över ger sig sjöelefanter ut på flera månader långa turer till havs för att söka föda.

Källor: Nationalencyklopedin och National Geographic

Text: Cecilia Klintö/TT
Foto: John Burgess/AP/TT, Eric Risberg/AP/TT, Jessica Kendall-Bar/University of California, Santa Cruz/TT
Grafik: Anna-Lena Lindqvist/TT

Liknande artiklar

Efter fem hektiska dagar har expeditionen kommit tillbaka till huvudön Santa Cruz för att byta ut några forskare och besättning. Samtidigt får expeditionen besök av journalister från CNN och Ecuadors miljöminister, som ska följa med ner i expeditionens ubåt…
Deep Sea Team på Galapagos: Johan Candert, Göran Ehlmé, Simon Stanford
Foto: Johan Candert, Göran Ehlmé
Miljoner svenska fritidsfiskare vill rädda hotade arter genom att släppa tillbaka fångad fisk, så kallad catch-and-release. Men vad händer med alla de fiskar som krokas, fotograferas och släpps tillbaka? Frågan om fiskar känner smärta är ett kontroversiellt ämne, inte minst bland sportfiskare…
Foto: Vetenskapsredaktionen SVT
Efter en omvälvande första vecka på Galapagos (länk till första artikeln) är vi nu på väg västerut. Vi ska undersöka vattnen runt ön Fernandina, i den västra delen av Galapagos arkipelag. Här är vattnet betydligt kallare och faunan en annan. Den kalla, näringsrika havsströmmen kommer ända från sydpolen. Det skapar en helt unik undervattensmiljö: Koraller, hajar men också pingviner och kelp…
Text: Johan Candert
Foto: Johan Candert, Göran Ehlmé, Simon Stanford
Rulla till toppen