Misstänkt storsvindel och ekologiskt tänkande- danskt fiske i kristid

I Holstebro står Danmarks rikaste fiskare, Henning Kjeldsen, åtalad för att ha svindlat till sig fiskekvoter för 232 miljoner danska kronor. I Helsingör hoppas fiskaren och enmansföretagaren Søren Jacobsen att ett nytt livsmedelsmärke skall ge det krisdrabbade kustnära fisket ett lyft. De två är motpolerna i en fiskenäring med mycket stora skillnader i ekonomiska villkor.  

Henning Kjeldsen, ägare till S 349 Gitte Henning, Danmarks största fiskefartyg, är känd som “kvotkungen”. Han har med den danska affärspressens ord byggt sin förmögenhet på hårt arbete och dristiga initiativ. Danska rätts- och kriminalreportrar omtalar honom snarare som framgångsrik på grund av diskutabla, och möjligen olagliga, metoder. Handel med individuellt överförbara kvoter (ITQ) infördes i Danmark för 14 år sedan. Systemet har bidragit till att kvoter och kapital har koncentrerats på allt färre fartyg och därmed färre händer och bankkonton. Enligt polis och åklagare har Henning Kjeldsen brutit mot lagen genom att sätta in familjemedlemmar och vänner som bulvaner eller ”målvakter” för kvoter som han inte borde ha rätt till, men reellt kontrollerar. Brottsligt eller listigt? Tingsrättens avgörande väntas till sommaren. Lönsamt har det i varje fall varit. Henning Kjeldsen uppskattas att ha fiskat och handlat sig till en förmögenhet på 1,5 – 2,3 miljarder danska kronor. Søren Jacobsen, skepparen på H4 Regina i Helsingör, är ordförande för Föreningen for skonsamt kustfiske med ett 70-tal medlemsfartyg. Föreningens medlemmar har också fångstkvoter men knutna till villkor som att fartygen inte får vara större än 17 meter, fångstresorna får högst vara i 48 timmar och fisken skall fångas med skonsamma redskap som nät, långlinor, pilk och dörj, bottengarn, ryssjor och tinor. Användning av den slags redskap ger rätt till ökade fångstkvoter.

“Stort hål av ovisshet”

Om Henning Kjeldsen och Søren Jacobsen representerar två motpoler i danskt fiske så delar de till någon del den osäkerhet som är gemensam för hela näringen; de 717 fartygsmedlemmarna och 1195 enskilda medlemmarna i paraplyorganisationen Danmarks Fiskeriforening Producent Organisation (DFPO). Osäkerheten kan sammanfattas i två ord: Brexit och COVID-19, därtill den alltid återkommande diskussionen om hållbarhet och överfiskning. Ett slutgiltigt fiskefacit av Storbritanniens utträde ur EU kommer möjligen först 2026 när de ingångna avtalen fullt ut träder ikraft, men DFPO räknar med att de hittills har kostat danska fiskare 200 miljoner danska kronor. – Vi tittar ned i ett mycket stort hål av ovisshet, säger Ole Lundberg Larsen, underdirektör i DFPO. Orsakerna är flera. Danska fiskare har inte bara förlorat kvoter i Nordsjön men också i norska vatten efter trepartsförhandlingar mellan Storbritannien, EU och Norge. I de förhandlingarna hade EU, nu utan Storbritannien, färre kort att spela med. För att kompensera fiskenäringen efter Brexit har EU-länderna avsatt en ”Brexitreserv” i EU:s flerårsbudget på totalt 50 miljarder svenska kronor (5 miljarder euro). Danmark får i en första fas tilldelat 1,8 miljoner danska kronor, men hur den kompensationen ska fördelas i Danmark är inte beslutat ännu.  – Det kan gå allt emellan ett till tre år, innan vi vet vad Brexitreserven innebär för oss, säger Ole Lundberg Larsen. Utöver nedskurna kvoter i brittiska och norska vatten reagerar den danska fiskeribranschen på det förbud mot fiske med bottenredskap på Doggers bankar som den brittiska regeringen annonserade i början av februari. – Förbudet kom helt oväntat efter slutförhandlingarna om Brexit. Vi ser det som en ovänlig handling som vi inte förstår, säger Anne Mette Bæk, direktör för Marine Ingredients Denmark, branschorganisation för fiskmjöls- och fiskeoljeproducenter.

Brist på råvara till fiskmjölsindustrin

Organisationens medlemsföretag omsätter drygt 3 miljarder danska kronor om året, inklusive såväl som importerad fisk. 65 procent av landningsvärdet för tobis och 92 procent av värdet för torskfisken vitlinglyra har hittills kommit från brittiskt vatten. Sänkta fångstkvoter, och trålförbudet på Doggers bankar innebär att den danska fiskmjöls- och fiskoljeindustrin får problem med fiskförsörjningen. Ytterligare en faktor spelar in, men med motsatta förtecken: Som ett led begränsningen av Corona tog den danska regeringen i höstas ett drastiskt beslut att avliva drygt 15 miljoner – fiskätande – minkar, i praktiken en avlivning av pälsdjursaveln. Det har varit en näring med miljardintäkter. Beslutet fattades i all hast inför utsikten att danska minkfarmar skulle utvecklas till reservoarer för virusmutationer; ett befarat Wuhan i Europa. Möjligen var de farhågorna överdrivna. Beslutet fattades hur som helst hastigt och ganska olustigt utan rättslig grund, skulle det visa sig. Även nedgrävningen av de avlivade minkarna skedde brådstörtat utan närmare eftertanke, med risk för förorening av jord och vattendrag. Ett halvår senare grävs miljontals minkar upp igen för att slutgiltigt destrueras i ugnar för avfallsförbränning.  Laglösheten har i efterhand utlöst kompensationsbetalningar till minkuppfödare på närmare 19 miljarder danska kronor. En kommission undersöker nu om regeringen inte bara agerade utan lagstöd men rent faktiskt också bröt mot den danska grundlagens skrivningar om den privata egendomsrätten. 

Minister tvingades avgå

Mogens Jensen, minister för bland annat livsmedel och fiske tvingades avgå även om han själv förmodligen var ovetandes om avlivningsbeslutet. Beslutets verkliga upphovsman eller kvinna är inte identifierad, ännu. De slutliga politiska efterräkningarna återstår att betala för den socialdemokratiska regeringen. För det danska industrifisket kom minkavlivningen i gengäld att innebära en lättnad. – Det oss en bättre tillgång till råvaror för de produkter vi säljer till aquakulturföretagen där efterfrågan är stor, inte minst från de norska fiskodlarna, säger Anne Mette Bæk på Marine Ingredients Denmark. Förklaringen är att minken har utfodrats med en blandning av slaktavfall, fiskrester och hel färsk fisk till skillnad från den odlade fisken som får foder baserat på fiskmjöl och fiskolja. Thomas Wenzel Kruse, chefskonsulent för den danska fiskerinäringen och branschens företrädare i Bryssel bekräftar den beskrivningen. – Minkavlivningen är inte ett problem jag har hört talas om för fisket, det har i varje fall inte landat på mitt bord, säger han. Däremot har de generella Corona-restriktionerna i Europa kastat en ekonomisk skugga över det danska fisket. – Restriktionerna för resandet, stängda hotell och restauranger har gått ut över exporten, men också den inhemska efterfrågan, konstaterar Ole Lundberg Larsen, DFPO.

Industri vs forskning

Utöver Covid-restriktioner som dämpat tillväxt och sysselsättning globalt, och Brexit vars följder danska fiskare delar med kollegor och konkurrenter i andra EU-länder, präglas danskt fiske av den alltid återkommande diskussionen om vad som är ansvarsfullt fiske och vem som nonchalerar hur verkligheten ser ut, biologerna eller fiskarna. Anne Mette Bæk, Marine Ingredients Denmark, talar om ”dålig rådgivning” för tobis och skarpsill. Med dålig rådgivning menar hon att det internationella rådet ICES (International Council for the Exploration of the Sea) har mer än halverat de rekommenderade kvoterna för säsongen 2021–2022. – Vi upplever att ICES mer och mer baserar sig på matematiska modeller och mindre på rapporter om hur fisket går, säger hon. Omvänt saknas inte röster som varnar för rovdrift, överfiskning, och direkt fusk med kontrollåtgärder. Netflix-filmen Seaspiracy är ett aktuellt, men också ett kritiserat, exempel. https://www.dr.dk/nyheder/viden/natur/den-skinbarlige-sandhed-eller-loegn-paa-loegn-vi-har-tjekket-om-netflix

Ny rörelse för ekologiskt fiske

Lite grann i skuggan av de stora aktörerna med de stora pengarna på spel, arbetar och argumenterar Föreningen för skonsamt kustfiske för ett annat och mer småskaligt fiske. – Vi står för det fiske som den klart största delen av befolkningen står för, ett fiske som bevarar och inte ödelägger havets resurser, säger ordföranden Søren Jacobsen i Helsingör. Han framhåller sitt eget fångstområde Öresund som ett efterföljansvärt exempel. Tack vare ett trålförbud som infördes redan 1932 av hänsyn till den täta trafiken genom Sundet finns här ett livskraftigt lokalt torskbestånd. Nu hoppas han och andra kustfiskare att ett nytt märke NaturSkånsom (skonsam med dansk stavning) skall skapa uppmärksamhet och öka efterfrågan på fisk som fångats lokalt med redskap som minimerar bifångster och skador på havsbotten. Märket – ett stiliserat fingeravtryck med en fisk i mitten och en officiell statlig krona på toppen – blev infört den 21 april i år. Det riktas till hushåll och restauranger med intresse för fisk och hur fisken är fångad. Søren Jacobsen menar att kustfisket befinner sig ungefär där som de ekologiska lantbrukarna befann sig för 18 – 20 år sedan; okända, sedda av omvärlden med ett milt överseende och med nischprodukter riktade till en begränsad marknad. – Men se på vilken betydelse Ø-märket  –  den officiella danska ekologimärkningen – har i dag, det är dit vi kustfiskare är på väg, säger Søren Jacobsen.

Makthavarna ställs till ansvar

Rättegången mot Jacobsens motpol, kvotkungen Henning Kjeldsen, är kanske också ett tecken på förändrade tider. Den danska Riksrevisionen har tidigare riktat hård kritik mot myndigheternas bristfälliga kontroll av kvoter och utbetalade ekonomiska bidrag, men utan att det fick några större konsekvenser. Kjeldsens försvarsadvokat hävdar nu att hans klient har följt gällande föreskrifter och har handlat med myndigheternas fulla vetskap. Det är ett argument som uppmärksammas och diskuteras i föreningen Levande Hav, en organisation som samlar praktiker och akademiker med intresse for för havet och havsmiljön i bred mening. Skulle Hennings Kjeldsens argument övertyga tingsrätten i Holstebro kan det innebära ett frikännande av honom själv, men i gengäld leda till att danska myndigheter och tidigare ministrar kan hamna i fokus. Rättegången mot kvotkungen Kjeldsen blir kanske därför inte bara slutet på en omdiskuterad praxis. Det kan också bli början på en bredare diskussion om villkoren och framtiden för danskt fiske.