KRÖNIKA: Utrotningshotade djur på julbordet

I Sverige pågår en smutsig hantering bakom täckmanteln ”tradition”. Utrotningshotade djur läggs på julbordet. De ska få det att vattnas i munnen. Jag känner mer för att spy.

Sedan jag föddes på 1950-talet har ålbeståndet i svenska vatten minskat med upp till 99 procent. En procent kvar. Artdatabanken klassar ålen som akut hotad. En enad forskarkår vill förbjuda allt fiske. Lika förbannat får ett antal svenska yrkesfiskare fortsätta fånga ål.

Under de senaste åren har medvetenheten om hotet mot ålen ökat och flera livsmedelskedjor har slutat att sälja den. Men i takt med den växande kritiken mot ålfisket hittar havets profitörer på nya sätt att tjäna pengar på de sista ålarna.

Fiskhandlaren Lisa Elmqvist med butik i Östermalms saluhall, skryter om att vara den enda fisk- och skaldjursbutiken som är Kunglig hovleverantör. Inför årets julbord skriver butiken på sin hemsida:

”Vår omtalade Flatrökta ål, en delikatess som passar bra till en god äggröra och en bit färsk kavring. Visste du att vår leverantör av ål i Helsingborg släpper ut 70 % av den odlade ålen i det fria. Du kan således äta vår ål med gott samvete.”

Samveten är mer eller mindre rymliga. Låt mig dissekera fiskmånglarens reklamtext:

”Odlad ål” framställs som en hållbar industri. Men ål går inte att odla. Istället fångas ålyngel utanför Frankrikes kust och flygs till ”odlingen” där de göds. Dessa tvångsmatade djur ska vi äta ”med gott samvete”, djur som fötts upp i fångenskap, djur som genom årmiljonerna har vandrat genom världshaven, fram och tillbaka till Sargassohavet.

Äter man den odlade ålen, med eller utan gott samvete, tvingas man också strunta i vetenskapen.

Internationella havsforskningsrådet, med tusentals högt kvalificerade forskare, har sedan flera år rekommenderat ett totalstopp för allt ålfiske i Europa. Vetenskapsmännen vill omedelbart förbjuda även fångandet av ålyngel som används i ”odlingen”.

De ålar som man hävdar planteras ut från odlingen går ett osäkert öde till mötes. Efter en tid i fångenskap släpps de för att gynna den lokala fiskindustrin. Men kan de ålar som lyckas undvika långrevar och ryssjor hitta hem till Sargassohavet för att föröka sig?

– Man kan anta med stor sannolikhet att de utsatta ålarna har en sämre kompetens att hitta ut än de som har hittat hit naturligt. Om man bryter deras naturliga vandringsväg kan man fråga sig hur de ska hitta rätt, konstaterar den ledande fiskforskaren Henrik Svedäng vid Stockholms universitet.

Jag kommer själv från Blekinge och har både fiskat, rökt och ätit ål. Tills jag förstod att den märkliga, sägenomspunna fisken håller på att utrotas.

Den som inte mår illa av att se utrotningshotade djur på julbordet kan inte vara vid sunda vätskor. Bara ett antal snapsar för mycket torde göra samvetet tillräckligt rymligt för att vidmakthålla denna unkna tradition.