Ett dyk i ett levande ekosystem

26 juli, 2023

Skådespelet utspelar sig rakt framför min kamera – min andningsfrekvens är hög. Nick och Kimmo är med. Vi sprider ut oss för att inte förstöra varandras bilder. Nick ska egentligen vara vår ”säkerhetsdykare” – men det har vi inte tid med nu. Han måste också filma. När chansen kommer gäller det att ta den!

Selfie på dykteamet. Foto: Kimmo Hagman

Äntligen, efter otaliga försök, upp och ner i gummibåten så har vi hamnat helt rätt. En enorm ”baitball” med sardiner skymtar framför oss och med den följer hundratals delfiner, hajar, havssulor, skarvar och valar. Alla havets invånare samlade på en och samma plats känns det som.

Vi är här för att spela in en naturfilm om fenomenet ”den stora sardinvandringen”. Under två månader simmar enorma stim av sardiner norrut längs Sydafrikas östkust och vi har ett team på plats under hela perioden. På grund av sardinernas vandring följer många av havets invånare efter. Äta eller ätas – det är den dagliga kampen under ytan i Indiska oceanen.

Ovanligt med flasknosdelfiner som deltar i “Feedingen”. Foto: Johan Candert

Jag har varit i Mdumbi/Wild Coast i tio dagar. Börjar inse hur enormt svårt det är att få till bra undervattensbilder trots att havet kokar av liv. Först ska delfinerna skapa ”bollen”, sen ska den hållas någorlunda stilla, sen måste den bildas i blått klart vatten och till sist måste vi hitta den och filma den. Havet är stort och sannolikheten är liten. Därför blir det många och långa dagar i guppande gummibåt innan vi lyckas.

Det är små delfiner (common dolphins) som gör hela grovjobbet. De samlar ihop små ”bollar” av de enorma stimmen sardiner så att de blir hanterbara (ätbara). Ihopsamlandet kan hålla på i timmar. När de väl lyckas skapa en lagom stor boll börjar de ”valla” sardinerna mot ytan, som utgör en ”vägg” och begränsar sardinernas flyktmöjligheter. De andra djuren har lärt sig att dra nytta av delfinernas hårda jobb. Och det verkar löna sig att samarbeta. Havssulorna och skarvarna trycker ner bollen från ytan, delfinerna håller ihop underifrån. Hajarna och valarna (Bryde’s whales) drar nytta av situationen och när det är dags att äta känner sig många välkomna till middagsbordet.

Det är de små delfinerna som gör grovjobbet. Foto: Johan Candert

Jag känner en hård spark i sidan, vem var det? Vänder kameran och ser hur en haj är på väg att vända tillbaka mot mig. Jag hinner inte bli rädd, koncentrerar mig på att rikta kameran mellan mig och hajen. Den simmar rakt in i linsen på min kamera men simmar sedan snabbt iväg. Som tur är har jag hunnit vänja mig, det här händer varje dyk. Hajarna här blir så upphetsade av all aktivitet och mat så det gäller att hålla koll. Jag har hyfsad koll :). Det är egentligen Nicks jobb att hålla hajarna borta – men nu filmar han.

En haj som kommer ut efter en “torpedering” av Sardinbollen. Foto: Nick Filmalter

Jag vänder tillbaka kameran mot stimmet/bollen av sardiner. Från ytan regnar det ner havssulor och hajarna accelererar och simmar med öppen mun och slutna ögon rakt igenom bollen av fisk. Jag lyckas fånga några sekvenser. Whao! Och så de som gjort hela jobbet – de små delfinerna. Med enorm fart och helt  synkroniserade anfaller de bollen. Tar munnen full. In och sen ut. Imponerade. Mitt i bollen känner jag igen en liten fågel från Sverige. Skarven. Fantastiskt att se hur länge den kan hålla andan och vilken skicklig simmare!

Havssulorna träffar ytan med 100km/h. Foto: Kimmo Hagman

Jag är mitt i ”havets eldorado” och jag njuter av varje sekund. Sikten är bra (blått vatten), sardinstimmet är ihopsamlat i en stor boll och alla trängs för att komma först till matbordet – utom en stor delfin. Den står och hovrar rakt under bollen. Först tänker jag att det måste vara ”mamman”? Genom en öppen mun ger hon ifrån sig intensiva klickljud. ”Hon” verkar styra hela händelsen, precis som späckhuggarna gör i Norge – tänker jag.  Sen ser jag att det är en mycket större delfin, det är inte samma art som de små. Och det är fler stora delfiner, fem stycken (Atlantic bottlenose dolphin). De här delfinerna lever normalt sett längre ut till havs och fångar större fiskar. Men nu är de här mitt i händelsernas centrum. Fem delfiner som beter sig helt annorlunda. Det är som om det bara tittar på. De äter inte, vallar inte och håller sig bara lugna. Observerar, tittar och ser ut som de försöker lära sig. Jag ser att en av dem gör ett tamt försök att försöka fånga sardiner men lyckas inte.

Foto: Kimmo Hagman

Det är en mäktig känsla att få dyka ner och uppleva hur ett levande marint ekosystem kan se ut och fungera. Men varför just här funderar jag?

Det finns säkert många biologiska förklaringar till varför havet är så rikt på liv just här. Men en sak som slår mig är att vi inte sett en enda fiskebåt/fiskefartyg/trålare under våra dagar här och då har vi spenderat många, långa dagar på havet.

Inne vid stranden fiskar människan – fångsterna är goda. Vi äter fisk och skaldjur varje dag. Det verkar som att havets delikatesser räcker åt alla. Tänk om det kunde vara så på fler platser på vår blå planet – vilken lycka. Även för oss människor.

Text: Johan Candert
Foto: Johan Candert, Kimmo Hagman, Nick Filmalter

Liknande artiklar

Migrationen utav megastim med sardiner uppför Sydafrikas östkust har kallats det största stimmet på jorden…
Text: Simon Stanford
Snabb klimatförändring vs evolution. Galapagosskarven har utvecklats för att trivas i en miljö där de kan livnära sig nära kusten utanför öarna där de bor. Deras vingar har krympt till en tredjedel av den storlek som behövs för att de ska kunna flyga och de har blivit mycket effektiva simmare. Snabba klimatförändringar hotar att störa de kalla strömmar som bringar näringsrikt vatten så nära deras avlägsna ö hem. Det är nu möjligt att miljontals år av evolution som har gjort dem så framgångsrika i den här specifika miljön kommer att sätta dem i en livshotande nackdel…
Reportage: Simon Stanford
Foto: Simon Stanford
Undervattensfoto: Johan Candert, Göran Ehlmé
Klippning: Helena Fredriksson
Den legendariska oceanografen Sylvia Earle besökte Galapagosöarna första gången 1966 och beskrev det som “den hajigaste platsen jag någonsin varit på.” I juli 2022 återvänder vi till denna speciella plats på en forskningsbåt chartrad av Dr. Earle’s Mission Blue Foundation. Expeditionen har till uppgift att kontrollera viktiga miljöhälsoindikatorer på 25-årsdagen av att Galapagos förklarades som ett marint skyddat område…
Reportage: Simon Stanford
Foto: Johan Candert, Göran Ehlmé, Simon Stanford
Klippning: Helena Fredriksson
Rulla till toppen