När sälstammen runt 1980 hade havererat och nästan utrotats, satte myndigheterna stopp för all jakt. Man inrättade sälskyddsområden och alla tre arter som finns längs våra kuster, fredades. Samtidigt fick vi EU-direktiv om att minska utsläppen av DDT och PCB. Det ledde faktiskt till att alla tre sälstammarna återhämtade sig.
Tills de blev så många att de började inkräkta på människans områden.
De kustnära yrkesfiskarna har stora problem med sälar som tar sig in i vikarna och stjäl fisk och trasar sönder näten. Både yrkesfiskare och fritidsfiskare anser att sälarna äter för mycket fisk och röster höjdes för att vi skulle få jaga säl igen.
Det lyssnade politikerna på och gav Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten uppdraget att ta fram ett beslut om säljakt.
Sen två år tillbaka har vi nu licensjakt på gråsäl och knubbsäl och skyddsjakt på vikare. I år får totalt 2480 sälar skjutas. Till skillnad mot skyddsjakt innebär licensjakt, att man under jakt-tid får skjuta vilka sälar som helst, också långt gångna dräktiga honor, och nästan var som helst.
Men det finns forskare som är oroliga för att vi skjuter av för många. Forskare som räknar sälar och ser att de blivit färre de senaste tre åren. Dessutom, säger de, har sälen en viktig plats i ett friskt ekosystem.
Trålarna däremot, och vårt överfiske är som elefanten i rummet, det pratas det väldigt lite om.
I tio korta inslag, med grafik och intervjuer med forskare och myndighetspersoner, fördjupar vi frågan.