Valar trollbinder med sin majestätiska framtoning de flesta, men människans aktivitet i haven gör det allt svårare för djuren. Nu drar Världsnaturfonden (WWF) i nödbromsen och kräver särskilda valskyddsområden för de rutter valar migrerar längs.
Valar är planetens största däggdjur och de rör sig årligen tusentals mil genom världshaven. De migrerar till varmare vatten för att para sig och föda upp kalvar, och rör sig sedan till kallare klimat för att äta.
WWF har med hjälp av 845 satellitspår och data från 30 års forskning, i samarbete med flera universitet och olika forskargrupper, sammanställt den hitintills största kartläggningen över valars migration och de hot djuren möter längs vägen under sin ständigt pågående resa.
Det enskilt största hotet är bifångst – varje år beräknas 300 000 valar, delfiner och tumlare drunkna efter att de fastnat i fiskeredskap. Sjöfarten är också ett problem i sig: Dels kolliderar fartyg med valar och dels skapar de undervattensbuller som stör djurens förmåga att orientera sig.
– Valar är helt beroende av sin kommunikation genom ljud, när det kommer mycket buller under ytan så hör de inte. De tappar kontakten med varandra och det blir svårare för dem att hitta mat, säger Stina Nyström sakkunnig vid avdelningen Hav och Vatten på WWF Sverige.
Binder kol
Klimatförändringarna, med varmare vatten som följd, gör också att fiskbestånden rör sig på ett annorlunda sätt och hamnar i andra områden – och då följer valarna efter för att äta.
När det kommer till just klimatet så fyller valar en viktig funktion. Genom att de stora djuren befinner sig högst upp i näringskedjan balanserar de fiskbestånd, mindre organismer och växtlighet och anses därför spela en nyckelroll i havens ekosystem.
Haven står för mer än hälften av världens syreproduktion, och här bidrar valar genom den så kallade “valpumpen”. Djuren söker i regel föda på djupare vatten och tar sig sedan upp mot ytan för att släppa avföring, vilket göder växtplankton som i sin tur skapar syre.
Valar binder också koldioxid. Ett stort djur kan under sin livstid lagra lika mycket kol som tusentals träd – alltså motsvarade ett mindre parti skog.
– Om vi får fler valar kan de vara en verklig resurs i klimatarbetet, säger Stina Nyström.
FN-möte i mars
Att skydda nationella territorialvatten, eller att ett mindre antal länder enas kring skyddsområden, är en sak. Men de stora utmaningarna ligger i att skydda de öppna haven, de områden som inte tillhör något land. Särskilt viktiga blir därför FN-förhandlingarna i New York nu i mars, kring skydd av biologisk mångfald i områden bortom nationell jurisdiktion.
– Det som är viktigt är att man tar ett helhetsgrepp, dels genom att jobba på lokal nivå och dels på regional nivå där fler länder går samman för att skydda nätverk av marina områden.
Valar har jagats i nästan tusen år, men den moderna valjakten inleddes 1867. Även om valfångstkonventionen från 1986, som förbjuder kommersiell jakt, inneburit andrum för flera arter att återhämta sig är bestånden långt ifrån välmående.
Bland de stora valarna är nordkaparen värst utsatt. Med en uppskattad population på blott 336 individer är arten akut hotad. Rent statistiskt riskerar 86 procent av alla nordkapare att någon gång under sin livstid att fastna i fiskeredskap.
* Knölval: I dag finns uppskattningsvis 85 000 djur, men populationen var före 1986 nere i 5 000 individer.
* Sydkapare: I dag finns uppskattningsvis 13 600 djur, lokala populationer är dock hotade.
* Gråval: I dag finns total 27 000 djur. Arten var nära utrotning under 1950-talet. Fortfarande är gråvalarna i västra Stilla Havet mycket hotad.
* Nordkapare: I dag finns 336 individer, vilket är färre än 2010 då antalet djur uppgick till 480. Arten är akut hotad. I östra Atlanten är nordkaparna utrotade.
* Blåval: I dag finns omkring 5 000-15 000 individer. Historiskt före den kommersiella valfångsten uppskattades beståndet till 200 000-300 000 djur.
Källor: Världsnaturfonden (WWF), Internationella Valfångstkommissionen
