15 miljoner ton mer plast i havet - sedan 2022

Mer än 15 miljoner ton plast har läckt ut i haven sedan sessionerna för Mellanstatliga förhandlingar inleddes 2022. Den fjärde sessionen (INC-4) markerade en avgörande tidpunkt i utvecklingen av ett globalt plastavtal. Trots det lämnar många mötet besvikna när förhandlingarna avslutas i Ottawa, Kanada. Frågan om en minskning av plastproduktionen, en nyckelbestämmelse, utelämnades från mandatet för ytterligare tekniska diskussioner.

Plastförorening är en av de tre stora kriserna som planeten står inför, känd som den tredubbla planetära krisen. För att tackla den eskalerande plastproblematiken skapade Förenta nationernas (FN) medlemsstater kommittén för att förhandla fram ett avtal om ett “internationellt juridiskt bindande instrument om plastförorening, inklusive den marina miljön”, det Globala Plastavtalet.

“Vi kan inte lösa plastföroreningskrisen utan att minska plastproduktionen”, säger Juliet Kabera, Generaldirektör för Rwandas myndighet för miljöförvaltning. Rwanda, driver, tillsammans med Peru, på för ett mer ambitiöst avtal, som ska inkludera också andra åtgärder, såsom försörjning.

Efter en låsning i textuella revideringar tog förhandlingarna fart först den sista dagen på det veckolånga mötet. En liten grupp av medlemsstater – som producerar plast – förespråkade åtgärder längre ner i kedjan, som avfallshantering och föreslog uteslutningar av kritiska texter och ändringar som skulle försvaga befintliga bestämmelser. De motsatte sig också begränsningar för produktionen av primära plastpolymrer (jungfruplast) och kemikalier som är föremål för oro.

En nyligen publicerad rapport från Scientists’ Coalition for an Effective Plastics Treaty kom fram till att: “En optimering av avfallshantering, avlägsnande av tekniker och förbättrad cirkularitet är inte tillräckligt för att minska plastföroreningar, varken på kort, medellång eller lång sikt.”

“Världsledare måste stå emot fossilbränsleindustrin och leverera ett starkt och ambitiöst avtal som representerar folkets vilja”, säger Graham Forbes, chef för delegationen vid förhandlingarna om det Globala Plastavtalet på Greenpeace.

På mötet var 196 lobbyister från fossilbränsle- och kemikalieindustrin registrerade, och minst 16 är med i olika länders egna delegationer, enligt en analys ledd av Centre for International Environmental Law (CIEL). En ökning med 37 procent från de 143 lobbyister som registrerades vid INC-3 förra året.

“99 procent av plast kommer från fossilbränslen, och fossilbränsleindustrin fortsätter att hålla fast vid plast och petrokemikalier som en livlina.” Säger Delphine Lévi Alvarès, Global Petrochemical Campaign Coordinator vid CIEL och uppmanade till att “slå ut förorenare genom att anta en stark policy mot intressekonflikter.”

Världsnaturfonden (WWF) varnar för att “Framstegen med fördraget släpar fortfarande efter den omfattning och den brådska som nu krävs för att stoppa plastföroreningarna.” För att stärka ambitionen inför den kommande slutsessionen har INC-ordföranden kallat till formellt förmöte, där delegater kan möta forskare och tekniska rådgivare innan det slutliga mötet äger rum senare i år.

The Bridge to Busan Declaration har också etablerats för att samla stöd för att inkludera frågor om primära plastpolymrer i avtalstexten, med hänvisning till plastföroreningens roll i att driva klimatförändringar.

Att utesluta diskussioner om primära plastpolymrer innebär att det blir svårare att adressera minskningen av plastproduktion i det slutliga avtalets text, och FN kommer att misslyckas med att uppnå sitt mål att tackla plastkrisen.

Även om INC-4:s avslutande plenarmöte resulterade i en utspädd överenskommelse kommer de slutliga besluten att fattas i november i Busan, Republiken Korea, vid INC-5. Delegater från hela världen har fram till dess att utarbeta ett avtal som kommer att bryta ned ett system som för närvarande producerar över 460 miljoner ton plast varje år.

Av Bridget Ferguson, rapporterat för DSR från Queensland, Australien

Översättning: Lena Scherman med hjälp av ChatGPT